torsdag 17 januari 2008



Hobbyn som lett till 1000 NHL-matcher
...i natt jubilerar Markus Näslund

ISHOCKEY När Markus Näslund debuterade för Pittsburgh Penguins 1993 trodde han på max två eller tre säsonger i NHL. När Vancouver Canucks i natt möter Detroit Red Wings spelar Näslund in 1000:e NHL-match.
– Det överväldigar mig, säger han. 

Få svenska NHL-spelare har fått utstå lika mycket kritik som Markus Näslund de senaste säsongerna.

Vancouverkaptenen tjänar sex miljoner dollar per säsong, men producerar inte längre i klass med vad han gjorde för fem år sedan när han var en av NHL:s vassaste målskyttar.

I skenet av det är det lätt för Vancouverfansen att glömma Näslunds förflutna.

Hur han utan självförtroende och spelglädje kom till klubben från Pittsburgh i utbyte för den sedan länge bortglömde slagskämpen Alek Stojanov. Hur han misshandlades av Mike Keenan till den milda grad att han bad om att få lämna klubben. Men framför allt om hur han till sist la alla motgångar bakom sig, blommade ut och blev en verklig NHL-stjärna.

I natt gör den snart 35-årige före detta tv-pucksstjärnan sin 1000:e NHL-match, något han själv har svårt att greppa.

– Det överväldigar mig hur snabbt säsongerna har flugit förbi och att du kan glömma allt som har hänt längs vägen. För att spela 1000 matcher måste du ha tur, konstaterar Markus Näslund i en stor intervju med Vancouver Sun.

Svårt att hitta tillbaka

- När jag kom till NHL kände jag: "Okej, jag spelar av mitt första kontrakt och flyttar hem igen". Men sedan minns jag att Ulf Samuelsson – eller om det var Ulf Dahlén? – sa: "Nej, du kommer att spela här en lång tid framöver." Det lät konstigt i mina öron.



Så här i efterhand är det inte så konstigt, och det finns knappast något som Näslund behöver ångra.

– Jag har varit på platser jag aldrig skulle få se, mött folk jag aldrig skulle ha mött. Det är häftigt att se vad den här lilla hobbyn lett till.

Sedan dess har veteranens produktion försämrats bit för bit. Vissa har påstått att Todd Bertuzzi-incidenten då Colorados Steve Moore, fick nacken bruten som vedergällning för en tackling på Näslund i mars 2004 knäckte honom. Andra hävdar att åldern börjar ta ut sin rätt.

Själv har Markus Näslund inget riktigt bra svar på varför målen inte kommer lika frekvent längre.

– Jag har naturligtvis tänkt på det en hel del eftersom jag har haft svårt att hitta tillbaka till spelet som gjorde mig framgångsrik. Tidigare kom allt naturligt. Du visste vem du spelade med och vad som förväntades av dig, säger han.

Vancouver är mitt lag

Att han tjänar en hel del pengar – näst mest i laget efter målvakten Roberto Luongo – gör att kritiken ofta blir extra frän.

– Ja, det stör mig. Det är lätt att vara negativ och hitta saker som är fel i stället för att försöka förstå helheten. Om du inte har varit del av ett lag så tror jag att det är svårt för folk att förstå, säger han.

– Jag vill förtjäna det jag tjänar, men om man ser till hela min karriär så känner jag mig inte "skyldig" på grund av min lön, för under många år hade jag kunnat tjäna mycket mer pengar än jag gjorde.

I sommar löper hans nuvarande kontrakt med Vancouver ut. Om han får stanna eller inte återstår att se. Markus Näslund är, i sann Mats Sundin-anda, i alla fall på det klara med var hans hjärta finns.

– Jag har inte tänkt tanken på att spela någon annanstans. Man ska aldrig säga aldrig, men Vancouver är mitt lag. I slutändan kommer det att vara familjens beslut, då får vi titta på helheten.

Innan dess ska han fira 1000 matcher och färdigställa ytterligare ett mäktigt kapitel i sin hockeybiografi. Än är det inte slut på "hobbyn". 
(jw & hockeysverige.se)


Profil:

Namn:
Markus Näslund
Född:
30 juli 1973
Längd:
183 centimeter
Vikt:
88 kilo
Familj:
Hustrun Lotta, barnen Rebecca 10, Isabella 8 och Alex 5.
Klubbar:
Modo, Pittsburgh Penguins, Cleveland Barons (IHL), Vancouver Canucks
Meriter (i urval):
Tv-puckvinnare 1989, bästa forward tv-pucken 1989, JVM-silver 1992 och 1993, JVM All Star Team 1993, VM-silver 1993, VM-brons 1999 och 2002, utsedd till NHL:s bästa spelare av spelarna, Lester B Pearson Award 2003.